Lucia Berlins liv var minst sagt brokigt. Hon föddes i Alaska och flyttade som liten till Texas. När fadern kom hem från kriget bosatte sig familjen i Chile, där hon lärde sig flytande spanska och var lillvärdinna på faderns societetsbjudningar medan modern stängde in sig med en flaska. Senare i livet bodde hon i New York, Mexiko och Kalifornien där hon arbetade som lärarinna, kamrer, växeltelefonist, städerska och läkarsekreterare medan hon uppfostrade fyra söner, drack och till slut blev nykter. Alltmedan hon skrev. Sjuttiosex noveller under ett helt liv.

Noveller som förmedlade bilder från hennes liv utan att alltid vara det. Om erfarenheter av delirium, morfar tandläkaren som i en drastisk berättelse drar ut sina egna tänder, hemligheten med att framstå som en väldigt noggrann städerska. Noveller så exakta i sin stil, så väl avvägda i sin lakoniska blick på världen och sina oförskräckta humoristiska vändningar, att hon nu, drygt tio år efter sin död, kommit att framstå som en av de stora litterära sensationerna de senaste åren.

USA har upptäckt Lucia Berlin. Nu är det vår tur.



Lucia Berlin (1936–2004) gav ut åtta novellsamlingar under sin livstid, av vilka tre till största delen var återutgivningar. Hon arbetade de sista åren av sitt liv på Coloradouniversitetet där hon var gästande författare och var en mycket uppskattad lärare i skapande skrivande. ”Handbok för städerskor” består av ett urval om drygt hälften av hennes samlade noveller.




”Det var längesedan jag läste något så här – svinbra /…/ Läs denna fantastiska bok. Sätt igång direkt, den varar hela sommaren.”
– Oline Stig, Sydsvenskan



"Jag har tårar i ögonen redan efter den första novellen /.../ Det är vardagligt, okonstlat och mycket vackert. ”Handbok för städerskor” är helt enkelt ett stycke strålande litteratur – och liv. Lyckliga är ni som har den här läsningen framför er."
– Kristina Sandberg, Svenska Dagbladet


"Om man letar efter en riktigt bra bok för semestern så är den här med sina dryga 500 sidor mitt absolut hetaste tips, för alla sorters läsare. Att avsluta och lägga ifrån sig den är som att skiljas från en gammal vän."
– Frida Lindström, Värmlands Folkblad

”Lucia Berlin är en fröjd att läsa. Hon skriver kärvt om krisande människor, och gör det så bra att livet blir värt att leva /…/ Det är briljant - ibland så häpnadsväckande att jag måste nypa mig i armen för att bli påmind om att det inte är en dröm.”
– Björn Kohlström, Jönköpings-Posten.


”Vissa har jämfört hennes intensitetssvängande prosakonst med jazz-improvisationer. Ibland skapar hon rentav magi, låter oss ana existensens mysterium, det som bara de största prosaisterna kan.”
– Pia Bergström, Aftonbladet



”Gör Amerika mer levande än tusen reportage”
– Jan-Olov Nyström, Norrbottens-kuriren



”Var höll Lucia Berlin hus i alla våra litteraturförteckningar över amerikanska 1900-talsförfattare? En suverän berättare, rafflande novellist med helt egen, fräck stil, en lättläst men absolut inte lättviktig skribent.”
– Maria Schottenius, Dagens Nyheter



"Det är berättelser som gräver sig in mot livets mitt från olika håll, varje novell en ny ledtråd som läggs till de andra och bildar en sorts roman om ett liv.. Ett språkligt utforskande av livsvillkor, med vidöppen blick inför alla komplexa lager av svärta och ljus, hopp och misär. Modigt, berörande och fascinerande."
– Jenny Aschenbrenner, SR Kulturnytt



”Ska man mäta henne mot andra författares stil så måste man nämna Joan Didion och Raymond Carver, Marguerite Duras. Stark cocktail.”
– Ulrika Milles, SVT Kulturnyheterna



"Bland den amerikanska litteraturens många stora novellister intar Lucia Berlin en självklar plats. Hon förmår skapa en alldeles egen ton, ett tilltal i språket som träffar direkt – en den råa realisme