Hur är det att åldras och bli gammal?

Det ville prästen och psykologen Elisabeth ­Arborelius ta reda på genom att tillfråga – de ­gamla själva.

Under ­flera års tid gjorde hon hem­besök hos äldre på Södermalm i Stockholm för att samtala om åldrandets villkor.

I Hur livet blev får vi möta över 50 äldre männi­skor. De berättar om hur deras liv har ­varit, vad som upptar ­deras tankar, hur de ser på de kvarvarande ­dagarna och det ­avslut som närmar sig allt snabbare.

Samtalen har i hög grad styrts av de ­gamla ­själva och ger en osminkad bild av hur det är att åldras. Ett återkommande tema är de ­stora och smärtsam­ma problem som de äldre antingen har varit med om eller upplever i sin ­vardag.

»De bilder man visar i media på äldre är ­ofta ­retu­sche­­rade för att undvika en sann bild av åldrandet. Jag uppfattar att man ­generellt i samhället förnekar ­åldrandet snarare än att acceptera det. Det är tabu att prata om hur det verkligen är«, skriver Elisabeth ­Arborelius.

Hur livet blev är en bok för alla som ­funderar över vad ­åldrande och ­ålderdom innebär. Den ­riktar sig såväl till dem som ­själva är äldre eller har äldre ­an­höriga, som till dem som arbetar med äldre eller har ­behov av att ­reflektera mera över livets ­mening.

Elisabeth Arborelius är präst, psykolog, psyko­terapeut, teologie doktor och docent i ­psykologi vid Karolinska Insti­tutet. Hon har tidigare bland annat givit ut böckerna Själavårdssamtal med ­utsatta människor (2016), Att vägra ge upp: Att leva med återkommande depressioner (2014) och Finns det en klyfta mellan ­kyrkan och ­folket?: Intervjuer med församlingsbor och präster i Stockholms­området ­(avhandling, 2009).

»Min mamma som blev bortemot 100 år ­ut­tryckte upprördhet över tilltagande begrän­sningar med ökad ­ålder och sa: Det här hade jag aldrig räknat med, det var ingenting vi någonsin pratade om.

Alla dessa människor som vi ser på stan, på bus­sen, på tunnelbanan: äldre med sina rullatorer och sin osäkra gång. Men – det är dom. Det gäller inte mig. Jag är inte där. Och jag kommer aldrig dit. Ville jag intala mig för några år ­­sedan.

En av mina äldsta vänner försvinner gradvis in i demens från 65 års ålder. Mina samtal med en annan nära vän handlar alltmer om trötthet, artros, restless ­legs, blodtrycksfall och vi inser att det inte är något tillfälligt – vi närmar oss åldrandet och döden. Ett halvår senare får min make sin första hjärtinfarkt. Då är vi 75 och 80 år.

Nu är vi där. Åldrandets förfall har satt i gång. Hur ska vi klara av att handskas med detta? Det handlar inte längre om dom.

Det handlar om oss.« Elisabeth Arborelius

Format Inbunden Omfång 223 sidor Språk Svenska Förlag Karneval förlag Utgivningsdatum 2026-02-10 ISBN 9789190102022