"Paris sure never was as great as this!" utbrast Charlie Parker spontant vid en nattlig jamsession i Stockholm 1950. I Paris hade han under en internationell jazzfestival både träffat och hört svenska jazzmusiker. Nu jammade Bird med några av dem under källarvalven i Gamla Stan, där en ung Lars Gullin storögt beundrade den banbrytande saxofonisten.

I denna lättlästa och faktarika berättelse om jazzen i Sverige skildras avgörande händelser under de 100 år som förflutit sedan den syndfulla amerikanska musikstilen kom till Europa och Sverige. Med musiken följde nya, utmanande dansstilar. Länge möttes svarta jazzmusiker på besök av rasism och fördomar. När jazzen slog igenom och blev ungdomens musik utbröt moralpanik. Drömmen om Amerika lockade de djärva att söka lyckan i jazzens hemland. Monica Zetterlund försökte men återvände hem besviken efter att ha konfronterats med både rasism och sexism. Framgången kom, liksom för Jan Johansson, med jazz på svenska. Droger blev tidigt en förbannelse, i synnerhet under det liberala 1960-talet. Runt millennieskiftet nådde musiken på nytt en ung publik. Med Esbjörn Svensson Trio (e.s.t.) fick svensk jazz sina största internationella framgångar med turnéer över hela världen. Men som så många gånger tidigare i jazzhistorien slutade framgångssagan i tragedi.

Frihetens blå toner är en välskriven och rikt illustrerad musikhistoria, där allt förs fram tills i dag. Även musikgenrer som gränsar till jazz finns med. Göran Jonsson är journalist på Dagens industris helgbilaga Di Weekend, där han är krogredaktör och även skriver om musik.

"Det är en anmärkningsvärt bra bok. Jonsson sätter in musiken i ett sammanhang, han berättar belysande anekdoter utan att bli pladdrig och boken svänger faktiskt, genom sitt sätt att skifta tempo och börja varje kapitel från en ny vinkel, som på en väl komponerad vinyl-lp." Carsten Palmær i Aftonbladet.