Användningen av färg är en återhållsam poesi. Den lågmättade huvudtonen är inte monoton, utan snarare en ödmjuk fotnot reserverad för rummet; enstaka stänk av accentfärg är som rim i en dikt, vilket skapar överraskningar inom ordningen. Vi strävar inte efter enbart en ansamling av färger, utan snarare konstruktionen av specifika känslomässiga fält genom färgpsykologi – låter lugnande blått framkalla rationellt tänkande, använder mjukt benvitt för att skapa en känsla av trygghet, och lånar djupt smaragdgrönt för att väcka filosofisk reflektion.
I det noggranna hantverket ser vi det som skapandet av miniatyrarkitektur. Bredden på sömmarna är inte bara en återspegling av hantverksskicklighet utan också en efterlevnad av ordningens skönhet; fasningarnas krökning har genomgått hundratals simuleringstester för att hitta den gyllene skärningspunkten mellan visuell komfort och ergonomi; även de dolda gränssnitten följer strikta axonometriska relationer. Denna hängivenhet till det osynliga är källan till sofistikering.